Ny beräkning kan leda till våg av miljöskatter – höjs med 700 procent

Ny beräkning kan leda till våg av miljöskatter – höjs med 700 procent. Detta är rubriken på ett reportage i nättidningen f-plus om vad vi kan ha att vänta. Jag frågar mig som jag har gjort åtskilliga gånger de senaste åren: När ska Miljöpartiets skadlig inverkan på Sverige och svensk politik fasas ut och förpassas till historiens skräpkammare? Just nu hoppas jag bara att det kan ske i valet 2022.

Kan man ens fly undan otryggheten?

Ivar Arpi ställer frågan i en ledare på Svenska Dagbladet 2 september. Det är lätt att hålla med och själv ställa sig samma fråga. 

”En känsla av otrygghet breder ut sig, viskningar mellan bekanta, en pessimism jag inte känner igen. Var ska vi bo? Vart ska vi flytta? Finns det någonstans att ta vägen? Frågor som ställs i min umgängeskrets allt oftare. Det är mest småbarnsfamiljer som undrar. Fortfarande har man stor möjlighet att påverka barnens uppväxtvillkor. Visst, vi har det ganska bra nu, men hur blir det sedan? Om detta fortsätter? 

 Jag frågar vänners föräldrar och deras jämnåriga: tänkte ni på sånt när ni skaffade barn? Ingen av de jag frågar verkar ha gjort det. De tänkte inte på om skolan var bra, hur nära utsatta områden deras hus låg, om deras barn skulle bli rånade på vägen hem från träningen. Barn fick röra sig själva ute, handla, ta bussen, utforska. Vågar vi låta våra egna barn göra det?" 

Politiskt måste man fråga sig varför det blev så här? Vad är orsaken? Och framför allt: Vad måste göras från politiskt håll? Jag är övertygad om att en förändring måste börja med politiska och verklighetsförankrade beslut.

Granska den offentligdrivna vården i stället

  Regeringen vill begränsa privata sjukvårdsförsäkringars påverkan på den offentliga hälso- och sjukvården. Därför har en särskild utredare utsetts för att undersöka frågan. – Vården ska ges efter behov och på lika villkor för hela befolkningen, säger socialminister Lena Hallengren (S). Varför inte i stället fråga sig hur det kan komma sig att 700 000 personer i Sverige anser att de måste ha en egen sjukförsäkring för att vara säkra på att få vård i tid. Det som uppenbarligen skaver för vänsterpolitiker är att den privatdrivna vården tycks vara effektivare än den offentliga. En märklig inställning! Vore det inte viktigare i det läget för dessa politiker, särskilt nuvarande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att tillsätta en utredning för att granska vad den offentliga vården skulle kunna lära av den privata.

Samordnare, strateg, logistiker...

Det finns säkert många med dessa titlar som gör nödvändigt arbete som ingen annan skulle kunna utföra, men jag har en bestämd känsla av att många som egentligen bara anställdes med ett projektuppdrag för att sedan avvecklas blir kvar i den offentliga förvaltningen. Det är så det offentliga sväller och man måste verkligen ifrågasätta nyttan, fast jag vet att flera gör viktiga arbeten som annars inte skulle bli utförda. Påminner mig vad en domprost en gång yttrade i samband med en reglering av tjänster i Svenska kyrkan: "Det finns inte någon församling hur liten den än är som inte kan ge en präst sysselsättning på heltid". Det är ju inte säkert att all sysselsättning varken är nödvändig eller viktig. Cal Newport har myntat uttrycket "improduktiv upptagenhet" om sådant arbete som visserligen ger synligt, men inte alltid viktigt resultat.

Nationell samordnare för corona-vaccinering

Regeringen förkunnar att en nationell samordnare ska tillsättas för att arbeta med frågan om vaccinering av befolkningen mot coronaviruset. Att uppgiften är viktig råder det ingen som helst tvekan om, men jag ställer mig frågan: Går det verkligen inte att med god arbetsledning avdela någon bland mängden av befintliga tjänstemän i regeringsenvirongerna att ta sig an denna uppgift? Sedan Erlanders dagar har ju regeringsadministrationen vuxit över alla bredder. Socialdepartementet, Inrikesdepartementet, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Folkhälsomyndigheten...  Någon? Säkert!!!

Okunnig miljöpolitik

Så har vi då fått den omtalade skatten på plastpåsar. Ytterligare ett exempel på Miljöpartiets förödande inflytande på svenska regeringar. Vi har sett det tidigare i andra frågor. Det bästa vore ju om detta parti fick respass från riksdagen eller i alla fall från alla former av regeringssamverkan. OK som inspiratör och kamporganisation, men deras mer eller mindre galna förslag måste tvättas genom att andra mera verklighetsnära partier tar hand om förslagen. När det gäller plastpåsarna så är förslaget galet i en svensk kontext. Hos oss utgör nedskräpningen till 67 procent av fimpar och 11 procent snus, medan plast hamnar på 7 procent. Plastskräpet består i fallande ordning av oidentifierbara plastbitar, godis- snacks och glassförpackningar, mat- och dryckesförpackningar, muggar, cellofan från cigarettpaket och snusdosor. Enligt organisationen Håll Sverige rent det viktigaste skräpet muggar, petflaskor, snabbmatsförpackningar och snusdosor. Varför inte plastpåsar: De återanvänds ju ofta bl.a. som avfallspåsar och hamnar inte i naturen. Plastpåsarna får man ju oftast i matbutikerna. Alternativet kan vara tygkasse, men den behöver återanvändas 20 000 gånger för att matcha platsbärkassen. Symbolpolitik är vad det handlar om och det är ett synnerligen ineffektivt sätt i miljösammanhang. Vad som behövs i diskussionen om miljö och klimat är att ta sikte på effektiva förslag och NÄR BLIR DET EN REJÄL GRANSKNING AV MILJÖPARTIET OCH DERAS TILLVÄXTFIENTLIGA POLITIK?
Utan tillväxt stannar all utveckling!

Ansvar i corona-tider

SvT:s politiske kommentator Mats Knutsson tar sällan till överord eller lånar sig till känslomässiga utbrott. Häromveckan var dock ett undantag apropå ansvaret för den situation vi nu befinner oss i med anledning av corona-viruset. Knutssons omdöme var: "Alla bedömare är överens om att den svenska beredskapen försämrats kraftigt de senaste decennierna. Här vill inte Stefan Löfvén ta något som helst politiskt ansvar trots att han varit statsminister sedan 2014 och trots att det inte har saknats varningssignaler......Det hade varit den enklaste sak i världen för honom att ta ansvar, för det är ett delat ansvar att den svenska beredskapen försämrats".  Det känns igen: Stefan Löfvén skyller alltid på andra och i bästa fall kan han säga: "Vi såg det inte komma".